Takida- Reason to Cry..
"All this time with you
You really loved me despite my faults, and you knew
And you're not coming back
I got a reason to cry
The bottle's empty and cold
Just like I've been since I heard that you died alone
You're finally home now and I try to accept that you're gone
I wish I could have been there for you all along
With your back against the ground
All I want all I need is to make you breathe
All that I want all that I need is to make you breathe
Yeah you failed somehow but I know that you tried
It's all that I want it's all that I need, please begin to breathe"
♥
Den 28 Augusti 2oo9.. Dagen då jag förlorade min favorit.
Fredagen den 28 Augusti 2oo9
Kl: o7.12..
En dag o tid som etsats sig fast i mitt minne..
Det va då telefonen ringde..
Den person som har alltid funnits där..
Den underbaraste människa jag någonsin mött, hade somnat in..
Pappa
Det har gått cirka en och en halv vecka.
Mellan skratt o fina minnen så kommer tårarna..
Panik..
Vill bort.. vet inte vart jag ska ta vägen..
Den fredagen telefonen ringde så raserades allt.
Jag gråter inte mycket..
Jag är bara arg och grinig.
Jag har inget tålamod för någonting.
När väl jag gråter så kommer allt.
Får ingen luft.
Har inte huvudet på rätt ställe.
Saknaden efter min pappa är så enorm.
Han har ju alltid funnits där.
Han var min favoritkille.
Jag vill ha min pappa.
Jag kan inte förstå att jag ska leva resten av mitt liv utan honom.
Han var en så fin o underbar människa.
Jag sitter med tidningen där pappas dödsannons finns med.
Kan inte förstå att det är min pappas namn som står där.
Han ska vara här, precis så som han alltid varit.
Med det där luriga leendet, med ett skämt redo att dras.
Så länge jag inte är själv så känner jag att livet kommer gå vidare o att pappa alltid kommer finnas där.
Men när jag är själv så stannar allt.
Jag vill bara krypa ihop och låta tårarna rinna.
Bilder o minnen sveper förbi.
Pappa..
När jag såg dig sista gången så låg du på sängen alldeles stilla.
Du var så fin. När jag tog din hand var den kall..
Men du var ändå pappa.
Du låg på sängen så att vi skulle kunna säga hej då en sista gång..
Men jag sa aldrig hej då..
Jag pussade din kind o sa god natt..
Så som jag alltid gjorde innan jag skulle gå ooch lägga mig när jag var liten.
Hej då existerar inte i min och din värld..
Jag vet att du alltid kommer finnas där..
Alltid.
♥
∞
Om några veckor så kommer du få åka båt en sista gång.
I havet ska din aska spridas o du ska få ro.
Vart vi än i världen är eller vart vi än vänder
så finns du alltid där, vid havets stränder.
Sov gott min älskade pappa
Puss o Kram
♥
Lars-Olof Fredriksson
*25 December 1947
†28 Augusti 2009
Tack G
för att du finns där,
och för att du står ut med mig.
♥
